jag förstår inte varför allting alltid handlar om mig, varför du anser att detta är jag.
känslan är att jag inte duger till, och du gör inte saken bättre.

iaf, så var det väl en rätt okej julafton igår, kände att det kunde ha varit bättre men aa, vad gör man?

jag tror jag ger upp det här med kärlek, att man kan lura sig själv till att en känsla finns från den respektive fast det egentligen bara är en inbillning. jag tror att man måste bli bättre på att prata om känslor, och visa vart man egentligen står hos varandra.
jag vet vart du står hos mig, men vart står egentligen jag?
jag blir tokig!

god fortsatt jul :)