home sweet home
här städas det fortfarande. men ni ska veta hur fint det blir!
som jag sagt tidigare så är farmor inte 60 pannor i huvet utan mer 25 kanske.
riktigt ungdomligt är det här!
tänkte bara skriva av mig nu om tankar och så.
för det finns människor som jag trodde betydde något, som var liksom äkta
.
men nu i efterhand så ser jag bara hur patetisk och pinsam de är.
ex. på hur det är att snacka skit om den ena och den andra, vad vinner ni på det?
att påstå saker, som JAG vet inte är sann. men sagt som gjort, HÖR INTE AV DIG NÄR DU FÅTT REDA PÅ SANNINGEN.
samt hur man kan ta saker förgivet?
visst att jag tänkt om flera gånger om att jag tar mina vänner, min familj och ibland en '' kärlek '' för given.
men jag försöker, jag tänker på det. för i slutändan så är det jag som förlorar på det.
men det DU, eller ska jag säga NI? det ni inte ser är att ni förlorar dubbelt så mycket.
jag har sett så mycket för att vara så '' liten ''. jag har redan nu lärt mig vad som är rätt och fel.
men lugn nu, tro inte att jag tycker att jag är '' perfekt '' för även jag gör misstag, misstag som jag idag ångrar.
men jag lär mig utav dom, ser skillnaden och gör absolut inte om det jag gjort.
jag tycker bara att det är tragiskt att man ska vända varandra ryggen, att inte känna någon trygghet i sina vänners eller familjs omgivning. och folk säger ju att livet stora gåta är att älska, glömma och förlåta.
klart att det är sant, annars kommer man ju ingenstans. man står liksom helt still.
men.. snälla! varför inte ta vara på det man har?
och varför hitta på lögner för att sedan använda det som en flykt?
titta på verkligheten, sug tag i det sura äpplet och stå upp för den du är och det du gör.
åååååh FRUSTRERANDE!
nu vart det ett ganska flummigt inlägg, inte alls rakt eller en '' röd tråd '' jag vet.
men det spelar ingen roll, för i slutändan.. tänker man till så vet man nog vad jag pratar om.