sad, sad story

Tänk om jag kunde ha något jävla svar om detta.
Tänk om han bara kunde säga rakt ut, vem det är.
Tänk om jag kunde få förklara nånting.
Tänk om han bara kunde förstå, att jag måste veta.

Jag älskar dig så jävla mycket, just nu vet jag varken ut eller in.
Du vet att jag skulle kunna kämpa in i det sista, men det är fan inte lätt.
Absolut inte när du inte ger mig chansen, när vi båda ger chansen.
Hur kunde det sluta såhär? Hur hamnade du & jag här?

Jag trodde att vi kunde övervinna allt. Till och med sånt här.
Men jag hade så jävla fel. Jag blir så jävla förbannad, ledsen och frustrerad.
Hur ska jag kunna klara detta galant? Som allt annat?
När allt jag byggt upp, är runt omkring dig.

Det här livet är helt främmande för mig.
Jag vet inte hur man gör, jag känner mig som ett barn.
Jag vet inte hur man klarar sig själv, tar sina egna beslut.
Mina senaste två år har ju du hjälp mig.
Du har alltid gett mig råd om den där tröjan, eller den där linjen.

Jag är främmande, i ett främmande land. I ett främmande liv.
Jag bara måste komma på nästa steg. Det jobbiga är att jag måste göra det själv.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: