Det känns verkligen som att hela världen är emot mig. Absurt.

Jag vet varken ut eller in, jag vet inte om jag vågar. Vad jag vågar.

Jag skulle behöva hämta kläder, eftersom att jag sover hos mamma veckan ut.

Jag skulle behöva vara själv ett tag, så att jag vet vad jag ska göra och inte.

Bara samla tankarna ett tag, ta reda på vad jag verkligen vill.

Det känns så konstigt att allt tar slut så fort, och sen så ligger bollen hos mig.

Hur kunde detta hända? Hur kunde detta bli mitt fel?

Kanske är jag trångsynt, jag vet inte alls.

Ska ha historia nu, skönt. Jag tycker att det är intressant. Bra.

Skriver senare ikväll.

I'm out.