ut samt in

Allt jag hade framför mig är borta. Alla planer och drömmar.

Man är så korkad och planerar allt runt en annan människa, sedan står man där.

Ensam och ledsen, vet varken ut eller inte.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vad jag ska göra.

Vad jag vill eller inte vill.

Det är återigen förbannat mörkt ute, jag verkligen hatar det.

Är det möjligt att gå ifrån så lätt?

Så lätt som du gjorde?

Att bara ge upp allt, på två sekunder. Att bara radera allt?

Snälla, lär mig. Så att jag slipper detta. Du verkar klara det.

Jag har så svårt att se detta ur två perspektiv. Det är ju ändå jag som är problemet.

Det är det enda jag har fått höra dom senaste dagarna, timmarna.

Jag skapar inte problemet, jag är problemet.

Han mår så dåligt. Men det gör jag också.

Tänk att t.o.m mitt eget kött och blod säger det.

Jag förstår inte.. 



Ska jag klara av det här helt själv?

du behöver inte klara något själv hjärtat, tillsammans gör vi det gumman. det spelar ingen roll, vi gör det tillsammans!