Tjejen som inte kan sova, det börjar bli sjukt störande. Lurarna i öronen, miss horn spelas och tankarna tar över mig.
Skriver några rader, kan bli djupt, ni får ursäkta mig. Men jag måste.

Frida ligger och snarkar så fint bredvid mig, pga miss horn i lurarna så börjas det, igen. Alltid, jag hatar nätterna. Fat jag har hatat allt idag, allt jag inte har tyckt om. Men det jag har tyckt om, har varit helt perfekt. Perfekt.

Jag vet inte vad jag ska säga, varför jag ens skriver, det är väl ett sätt att iallafall försöka, men det blir fel ändå.

Jag vet inte vart jag ska börja, vilka vägar jag ska välja eller inte välja. Det är hyffsat kaos artat i min hjärna, bägaren rinner över och jag vet inte hur jag ska ta mig till för att på något sätt få ordning på något. Det är en skratt kärlek skulle jag vilja säga, missförstå mig rätt nu. Det är så invecklat, så långt ifrån mig som man kan komma och resultatet av det innebär att jag är helt tom. Ton på känslor, eller nej. Att visa dom, på rätt sätt. Det blir aggressioner istället, hatisk mot allt.

Jag vet inte hur jag ska förklara mig, jag vet inte hur jag ska bete mig för att göra det hela rätt. Jag vill bara hamna rätt, igen.

Jag vet att det tar tid att smälta, att allt kräver tid, jag måste bara hitta mig tålamodet till det och framför allt acceptera hela situationen, eller ska jag säga situationerna?! Nu blir jag för djup, inte bra. Inte på bloggen. Inte nu. Godnatt.