målandes i taket

Det är precis som dom säger, man lever i en bubbla, här, i åre.
Jag älskar det, jag är inte alls redo för att åka hem igen.
Även fast halva mig skriker efter mina flickor.
Jag saknar er såååå!

Men det är helt underbart och galet på samma gång!
Det går inte att beskriva.
Och även här har jag skaffat mig några favoriter. 


Men jag kommer hem igen, snart.
Då ska jag ta hand om dig, Frida.
Du ska vara så less på mig, och även du Caroline.
Snart, snart, snart!





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: