Jo bloggen, jag lever.
Ibland känns det inte som så, men dagarna springer iväg så jag antar det.

Jag saknar alla, mina vänner, känner mig typ ensammast i världen, fast jag vet att jag inte är det.

Det är många tankar som snurrar runt i min hjärna, både bra och dåliga. Jag vet inte vad det är med mig, jag mår typ dåligt samtidigt som jag mår bra, humörsvägningar så det skriker om det.

Men jag mår bra ändå, och jag pratar strunt nu, så jag uppdaterar när jag har något vettigt att säga istället.