Jag skulle helt ärligt kunna skriva en hel bok om denna människa. Om vem han är för mig och vad han har gjort för mig.

 

Historian började egentligen för väldigt många år sen men det är inte relevant så jag börjar från april-maj 2013. 

En gemensam vän till oss skrev till mig i brist på annat, dom var ute och åkte bil och var väl uttråkad antar jag. Vi bestämde för att träffas, på en tråkig parkering Skönsberg. Vad jag inte visste då var att dessa två människor skulle få en väldigt stor betydelse i mitt liv, en mer än den andra. Jag minns inte hur jag och han började prata på riktigt och inte bara ytligt på Facebook, men på något konstigt vis så blev han min så kallade bästaste. Jag skrattar när jag tänker på allt jag tvingat han att göra, allt från att väcka honom med samtal eller sms mitt i natten, våldgästat honom miljoner gånger (stackars resterande av familjen *s*) till att faktiskt få honom att koka kaffe och åka till sidsjön med mig 4 på natten, för att jag behövde han. Han har aldrig sagt nej, aldrig ens hört honom tveka på att ställa upp för mig nångång, och för det är jag otroligt tacksam.  

Under dessa 8-9 månader av ren vänskap så har jag aldrig känt mig så trygg med någon, aldrig känt att jag inte kan säga eller göra något framför honom. Tro mig, under alla dessa dagar och nätter som han har fått stått ut med mig så har vi ibland varit 4 år gammal. Men det var det som var grejen med honom, allt var så okomplicerat och lätt, jag kände mig trygg igen. 

Under denna tid som vi var vänner, bästaste, bästa vänner, så hade jag en sambo, fästman och ja, allt det där. 

Vårat förhållande hade spårat långt innan han kom in i bilden och han räddade mig sååå många gånger från att göra massa dumma saker. 

Som ni kanske förstår så varade inte mitt och "exet" förhållande mycket kanske för att jag gav upp. Men jag gav upp för rätt orsak. 

December 2013 förändrades precis allt i mitt liv. Jag gav mig ut på ett spår som var så naket och rädslan jag hade var helt obeskrivligt, men totalt värt det. Jag kände att mitt hjärta långsamt började tillhöra någon annans (fast då vägrade jag ju såklar erkänna det, INGEN, knappt jag visste om detta) men när man tittar tillbaka idag så är det så otroligt genomskinligt. 

December var månaden jag och han, egentligen han, tog steget längre än bara en vänskap. Min enda tanke var "shit, vad har jag nu gett mig in på" 

Jag var så jävla rädd, på ren svenska. Men i slutändan fick jag det bästa jag kunde få. Jag fick han.